År 1961 hände detta vid JTJ  (2006-12-13)

På initiativ av Hans Olof Björk och Lars Sjöström kallades järnvägsintresserade i Gävleområdet, den 16 april 1961, till ett möte på Borgarskolan i Gävle. Vid mötet bildades 891-järnvägarnas Museisällskap. Bakgrunden till bildandet av föreningen framgår av följande programförklaring:

Den allt snabbare takt i vilken icke lönsamma järnvägslinjer nedläggs i gör, att vi järnvägsintresserade måste samla oss kring ett konkret aktionsprogram för att i möjligaste mån bevara den äldre järnvägsmaterial, som annars måste skatta åt förgängelsen. Det må gälla några lok, vagnar, kanske något karaktäristiskt stationshus eller banvaktsstuga vid någon nedlagd järnväg. Det måste anses vara ett tekniskt-, järnvägshistoriskt- och kulturellt intresse av att till eftervärlden få bevara några typiska ting från den tid, då järnvägarna var vårt förnämsta kommunikationsmedel och från de tider, då våra järnvägar i bokstavlig bemärkelse var banbrytare för vårt lands ekonomiska utveckling. Mycket som borde ha bevarats åt eftervärlden har tyvärr redan gått rivnings- och skrotningsdöden till mötes. Det gäller att räddas det som rädas kan. Även järnvägstekniken går så framåt att t ex ångloken snart är ett minne blott, och de barn som nu föds får nog endast i skolböckerna läsa sig till de kuriösa ting som med kol, eld och vatten och med en kvast av rök efter sig rusade fram på våra järnvägar.
    De smalspåriga banorna byggdes i princip som bibanor. De anlades i bygder, där man från början räknade med ett mindre bärkraftigt trafikunderlag. Likaså anlades smalspåriga järnvägar som typiska bruksbanor. Främst då i den mellansvenska bergslagen, där dess huvudsakliga eller kanske enda uppgift var att ombesörja enhetliga vagnslaster i form av malm och färdiga järnprodukter från gruvor och bruk till avnämningsorter och utskeppningshamnar. Även timret och senare massavedstransporterna hades i åtanke vid bruksbanebyggandet. Kanske har de smalspåriga järnvägarna haft sin största betydelse som just sådana karaktäristiska bruksbanor.
    Det ligger numera i sakens natur att de pågående järnvägsnedläggningarna särskilt drabbar smalspårsnätet, som – i sin helhet betraktat – är det numera minst lönsamma i bilismens tidevarv.
Den sammankomst som vi några medlemmar i Svenska Järnvägsklubben samlat här idag får bli under den gemensamma idén, att försöka samla, bevara och underhålla de ting som vi genom förmåga skall kunna hindra skatta undan förgängelsen. Under hand har vi fått ett ännu ej definitivt besked om att få två lok från AB Dannemora Gruvor. Dessa skulle åtminstone tillsvidare få bevaras i det träskjul i Dannemora, där de nu är avställda.

Bilden till vänster visar träskjulet i Dannemora som härbärgerade både loket Nanna och Korsån. Foto: Jan - Håkan Nordin

Mycket möjligt är därutöver att vi utav AB Fagersta Bruk kan få några av de gamla DHJ-vagnar, som järnverket i Österbybruk tidigare övertagit från DHJ och numera är avställda invid mekaniska verkstaden i Österby. Vårt närmaste program är alltså att pejla intresset för att kunna realisera denna idé. Framtiden får senare utvisa om vi kan få överta ytterligare några vagnar – helst kanske personvagnar – från roslagsbanenätet. Huruvida materielen på lång sikt skall förvaltas av oss eller av någon kollektiv instans kan icke nu överblickas, men måste betraktas som framtidens problem. Huvudsaken är att vi själva får tillfälle att bevara rullande materiel, som annars skulle gå skrotningsdöden tillmötes. Eftersom det närmaste målet är att bevara materiel som finns i Dannemoratrakten, bör vi även ha ett önskemål om att den gamla vackra, tyvärr orustade trafikchefsbostaden i Dannemora – nu uthyrd till enskild hyresgäst – kommer att bevaras och, därest icke DHJ gamla lokstall därstädes måste rivas för planerade spårarbetens skull, även detta få kvarstå, ett syfte som har betydelse för att vi kanske där skall kunna få uppställa materiel.
Ett annat mål är att främja och själv aktivt medverka i järnvägshistorisk forskning. En av våra medlemmar sysslar sedan några år tillbaka på en monografi över just Dannemora-Hargs Järnväg – ”Vallonbrukens järnväg. En social och teknisk studie över en svensk bruksbana”, vilken hoppas bli tryckfärdig i sommar. En annan grupp inom SJK sysslar med en stor inventering av alla Sveriges bruks- och industribanor genom tiderna, där även t ex grusgropsspår medtages. Att slå vakt om dessa intressen torde vara en liten anspråkslös programförklaring av de sammankallade till detta möte i Gävle denna dag, Söndagen den 16 april 1961
Välkomna alle samman!

- Hans-Olof Björk valdes till föreningens förste ordförande.

© Rolf Sten & Museisällskapet Jädraås Tallås Järnväg (JTJ)
1961.html senast uppdaterad 2006-12-13 av Redaktören: Rolf Sten