För etthundra år sedan, ett rejält snöoväder

För etthundra år sedan

Ett femtioårsminne

Följande artikel, skriven av signaturen Gorg, var under ovanstående rubrik införd i tidningen Signalen år 1950. Det är snart 100 år sedan denna händelse inträffade och inför den kommande vintern kan det kanske vara lämpligt att påminna om hur det kan vara när naturens krafter sätter de mänskliga krafterna på prov. Håll till godo:

Den sista februari samt första och andra mars år 1900 rasade över Sverige, särskilt över Svealand, en fruktansvärd nordostlig snöstorm med sträng köld. Insnöade tåg förekom på flera linjer. Undertecknad, då stationerad vid maskinavdelningen i Krylbo, gick vid åttatiden på morgonen den 1 mars ett ärende till lokstallet, innan jag gick till frukost. Vid lokstallet mötte jag ingenjör S., då föreståndare för lokstationen. Han frågade vad jag hade för tjänstgöring. "Jag är inte utskriven till någon tjänst i dag,', svarade jag." Lokförare. B., som har reserv, har blivit sjuk och nu får ni omedelbart överta reservloket och förstärka försenade nattsnälltåg 83 till Stockholm.". (Vidstående bild visar tidtabell 77 från 1899, avseende Snälltåg nummer 83 Storvik - Stockholm Central.)
tidtabell 77 "Snälltåg N:o 83 Storivik - Stockholm Central".    Komna till stationen på väg mot södra ändan av bangården, stoppade stins P. och frågade, om vi skulle förstärka snälltåget. Då jag svarade ja, sade han: "Tåget har ytterligare försenats och ni hinner hem och ta pälsen på." Han ansåg tydligen att jag var allt för tunt klädd i detta svåra väder. Jag bodde i närheten av stationen och hann sålunda hem och klä mig
   Återkommen till loket kom en banvakt och sade: "Ni bör sätta god fart på tåget, ty Gubbfalls- skärningen 2 km söder om Krylbo är jämn- struken med snö." Ändå hade lokf. E.' från Uppsala, vars tåg inställts, några timmar tidigare gått med plogtåg från Krylbo söderut.
    Snälltåget kom och vi avgick med tvenne Ca-lok. Satte god fart genom nämnda skärning och forcerade snömassorna, men hade den varit några 10-tal meter längre hade vi säkerligen blivit kvar där.
    Genom skogsterrängen mot Sala gick det bra. I Sala fylldes lokens tendrar med vatten och stenkol. Snöstormen över de vidsträckta Sala - slätterna var så stark, att eldarna, som på tendrarna tog emot kolkorgarna, hade all möda att hålla sig kvar däruppe.
     I Heby blev det totalt stopp och där blev tåget stående omkring 36 timmar. Någon kilometer söder om Heby finns också en djup skärning, fast längre än den vid Krylbo. Där satt förut nämnda lokförare E. fast med plogtåget. Banmästaren kallade samman ett stort antal snöskottare bland ortsborna, men den orkanartade snöstormen och de vidsträckta slätterna åt alla håll, var det hopplöst att skotta förrän stormen bedarrat; varje spadtag igenfylldes ögonblickligen.
     Tåget kom till Heby vid 11-tiden den 1 mars med ett 100-tal resande. På eftermiddagen samma dag korn stinsen till oss på loken och undrade, hur vi hade det med mat -om det var tomt i matboxarna. Vi svarade att det var slut. Han erbjöd sig telegrafera till järnvägsstyrelsen och anhålla, att tågpersonalen skulle få spisa på gästgivaregården På S. J:s bekostnad. Detta beviljades och vi mottog svaret med stor tacksamhet. Det var en torsdag och jag försäkrar att ärterna smakade utmärkt och fick en strykande åtgång.
Kyrkoherden vid Heby kom mot kvällen samma dag till stationen och frågade stins, om han trodde att några av resandena var i behov av mat, i så fall erbjöd han sig bjuda dem på mjölk och smörgåsar. Stins visste att många satt hungriga i tåget och vore mycket tacksamma för erbjudandet. Strax: därefter kom kyrkoherden med fru samt ett par tjänare och i väntsalen utspisades resandena rikligt med smörgåsar och mjölk. Före måltiden hölls en kort andaktsstund med bordsbön. Dagen därpå den 2 mars upprepades utspisningen ett par gånger. Det var givet att denna vänliga och frikostiga handling uppskattades och lovprisades av samtliga och flera tacktal höllos till värdfolket.
     Lokpersonalen, 4 man, uppdelade natten i tvåtimmarsskift. En man skötte värmeledningen till tåget och tillsåg även det andra loket, medan de övriga nödtorftigt vilade sig i tåget. Vid fyratiden på morgonen kom eldaren, väckte mig och meddelade, att han inte kunde hålla ångtrycket uppe på loket, som värmde tåget. Tuberna hade nämligen sotat igen och loket måste därför växlas bort och det andra växlas närmast tåget. Detta var emellertid lättare sagt än gjort. En massa snö jämte spillvattnet från injektorerna hade bildat isberg omkring lokhjulen och de stodo där fastfrusna. Vi måste därför med yxor och spett hugga bort isen för att komma loss. Därefter körde jag fram och åter med loket på ett sidospår och på detta sätt rensades tuberna nödtorftigt. Därpå fylldes tendern med vatten och 40 korgar stenkol måste pumparen vid vattenstationen lämna oss av sitt förråd.
Tågurspårning på grund av snö vid Backa år 1904
Den här bilden ger en uppfattning om vad snöförhållandena kan ställa till med. Vid den i artikeln skildrade händelsen blev det lyckligtvis ingen urspårning. Händelsen på bilden skedde vid Backa på västkustbanan några mil söder om Göteborg år 1904. Foto från Statens Järnvägars 50-års historik.
     På eftermiddagen den 2 mars bedarrade äntligen snöstormen. Ett stort uppbåd snöskottare satte genast i gång med att få loss det insnöade loket och plogen samt skotta spåret i skärningen. Ett av tågloken beordrades ut på linjen för att draga in plogtåget till Heby. Lokförare. E. berättade att gästvänligheten hade varit stor även därute på linjen, där plogtåget var insnöat. De närboende kom i de djupa snödrivorna till loket med mat och dryck och de hade sålunda inte haft det alltför svårt i isoleringen.
    Vid 10-tiden på kvällen samma dag var linjen klar och tåget kunde avgå från Heby. Genom en kanal, med snökanter på sidorna i jämnhöjd med vagnstaken, passerades skärningen. Vid Åland, numera Ålandsdals station, var ett genomgångsspår Uppskottat. Tåget fram fördes bokstavligen i en kanal längs hela bangården med meterhöga snökanter. Vid ankomsten till Uppsala fick vi order att "ända" och koppla tillbaka till Krylbo i nattsnälltåget, som möttes där. Tågen å linjen Uppsala Krylbo hade då varit inställda omkring 2 dygn.
Gorg.