Fantatiska Järnvägsuppslag

                                                                                              Av Nils Berggren

I tidningen Signalen från år 1951 är följande artikel hämtad. När man läser den kan man känna en viss munterhet men det som i ena stunden är högst alvarligt får gärna i ett historiskt perspektiv ett löjets skimmer. Här ska vi då komma ihåg författarens slutord. De är lika gångbara i dag som de var år 1951 då artikeln skrevs: "Detta lilla axplock bland ett århundrades fantastiska uppfinningar tvingar oss att ehuru motvilligt inse att vad som för oss ter sig betydelsefullt, kommer av våra barnbarn att betraktas som någonting löjligt och vi att bli utskrattade för vad vi kallar genialiskt och nytt. Atombomber, radar, radio - tänk att folk tyckt det vara någonting märkvärdigt, säger de säkerligen".
Här kommer Nils Berggrens artikel. Håll till godo!

Så länge det finns olägenheter och besvärligheter i vårt vardagsliv, kommer det att finnas uppfinnare, som strävar efter att eliminera dem.
En hel del uppfinningar har kommit som meteorer och lyst en tid för att försvinna i samma mörker, som de kommit ifrån. Som representant för en ny form av makt hyllades och smickrades uppfinnarna av lekmännen, som ändå knappast kunde drömma om vad en del idéer skulle resultera i. Att leva för hundra år sedan var som att bo i bottenvåningen till framtidens tidsålder, som ville förbättra livet och öka bekvämligheten.
Järnvägen hade då just slagit igenom som billigt och praktiskt transportmedel och världen krympte hastigt en bra bit. Men trots det uppsving, som den nya hastigheten gav åt industrin, blev den föremål för många kontroverser mellan press och regering i flera länder. Några av dessa "mänsklighetens vänner", som alltid dyker upp när någonting nytt skall provas, påstod att den nya järnvägen var en dödsbringande uppfinning, ty enbart av draget skulle passagerarna dö i de då öppna vagnarna.
När de resande trots allt överlevde påyrkades att trästaket skulle resas på båda sidor om spåret för att förhindra illamående, svimning och yrsel hos folket, som såg tågen susa förbi deras ögon.
Trots alla olycksprofetior dröjde det nästan tolv år från det den första järnvägen uppfanns tills den första allvarligare olyckan inträffade och återigen satte fart på "mänsklighetens vänner'. Och nog fick de vatten på sin kvarn, när två tåg körde rätt emot varandra vid Belleville utanför Paris. Omkring 50 människor dödades och en våg av upprördhet gick över hela världen, särskilt som det kom fler olyckor slag i slag, som kulminerade i den fruktansvärda katastrofen i Staplehurst år 1865, då bland andra Charles Dickens var nära att dödas och fick sin hälsa definitivt bruten av skadorna och chocken.
Efter hand utarbetades en allmän teori om huvudorsakerna till olyckorna. Det blev 14 punkter: kollision, urspårning, felväxling, rälsbrott, kedjebrott, rälsskifte, föremål som kastats på banan, hög hastighet, fjäderbrott, ångpanneexplosion och maskinskador samt trasiga broar, urspårade vagnar och brand, orsakad av gnistor från loket Men nu satte all världens uppfinnare igång for att övervinna dessa fel och göra tågresorna säkrare.
I en helt nyligen utkommen bok "Patent sökt" från förlaget Press & Publicity får vi en hel del både intressanta och roande samt rikt illustrerade artiklar om de problem som en dåtida uppfinnare ställdes inför. Han hade ingenting gammalt att bygga på och därför blev mången gång uppfinningarna inte bara fantasifulla utan rent av litet pippiga och många av uppfinnarna hamnade på dårhus eller andra inrättningar, då de blivit utfattiga vid utformandet av sina idéer. Många av dessa nyheter, som skulle förbättra världen, är rent skrattretande men en del har blivit av världsomfattande betydelse. Förresten 'så lyckades inte ens den store Edison med allt han företog sig. I "Patent sökt" får vi bl. a. också veta litet om hur järnvägarna skulle förbättras.
Vi börjar med en herre - som hette G. P. Hachberger, ingenjör i Texas. Han kom med det revolutionerande förslaget att - skrota ner allting som tillhörde järnvägar, och detta så sent som 1890! Som ersättning erbjöd han en av sina uppfinningar, en elektrisk cykel, som skulle åka på - telegraftrådarna Bilden (till vänster) visar hans idé i hela dess storslagenhet. Egendomligt nog ville ingen lyssna till hans locktoner och inte ens patentverken synade närmare förslaget.
Men före honom hade en fransman Lenormand framlagt sin idé om ett tåg, som bestod av ofantliga järntrummor, i vilka vagnarna skulle hänga. Trummorna skulle sammankopplas och när sedan tåget rullade fram genom landskapet blev rälsen onödig och kollisioner omöjliga. Han byggde ett modelltåg, men inte en enda av världens patentbyråer ville bevilja honom patent, vilket gick Lenormand hårt till sinnet och med tiden blev han rubbad. En kväll hittades han nära Fountainebleau i färd med att lossna skruvarna i järnvägsrälsen, tydligen med anledning av det hat mot järnvägarna, som flammat upp i hans stackars förvirrade hjärna.
En annan fransk uppfinnare ville för att hindra kollisioner förse alla tåg med räls över vagnstaken, så att om ett tåg dök upp på samma spår, det mötande rullade upp på det andras tak och körde över på andra sidan. Inte mera framgångsrik var Rammels pneumatiska järnväg, som han demonstrerade 1864. Den var byggd på samma system som rörposten och vagnen skulle sugas genom en lufttät tub. Men Rammels idé kom inte längre än till provturen, som verkligen blev av med en riktig vagn. Det visade sig då omöjligt att pressa eller suga vagnar längre sträckor genom lufttäta tunnlar.
I Klondyke försökte man sig 1908 på en bergbana som var ett mellanting mellan ballong och järnvägståg. Trafiken var ganska riskabel i det farliga Chilkootpasset till Lake Lindeman. Vagnen gick på spår men satt samtidigt som gondol (se bilden till vänster) under en luftballong som skulle hålla dess balans och hindra katastrof, om bromsarna strejkade och även hjälpa den uppför de branta stupen. Projektet studerades i flera länder men som vi vet finns det inte något dylikt transportmedel, varför det säkerligen ansågs vara för fantastiskt för att vara effektivt
Vid bergsbanan i San Antonio artvändes en originell dragkraft, ett par åsnor, som drog vagnen uppför branten och som lön för mödan fick åka när det bar utför. Inte heller denna idé har haft någon större framgång.
Järnvägsvagnarna var inte alltför bekväma i mitten på föregående sekel. En handelsresande för en verktygsfabrik, vid namn Kruse, kom år 1860 på en idé, som skulle reducera resans besvärligheter. Han uppfann en apparat för att vila armar, nacke och huvud. Från en krok hängde två läderstroppar genom vilka den resande stack armarna. Han lutade sitt huvud bekvämt mot en kudde som var upphängd mellan stropparna och hela apparaten hängdes upp i bagagehyllan. För en gångs skull fick verkligen uppfinnaren lön för mödan "Sovstropparna" blev patenterade av Preussiska Patentbyrån i Berlin, tillverkningen sattes igång och gjorde försäljningssuccé och snart var det en ganska vanlig syn att se folk sova gott hängande i sovstropparna, föregångarna till vår tids sovkupéer.
Resväskorna fick inte heller vara ifred och i slutet på 1800-talet kunde man få köpa resväskor försedda med hjul, så att ägaren skulle slippa söka efter stadsbud eller bärare och likaså slippa bråket med avgiften. En annan reskoffert av trä var så konstruerad att den med några enkla grepp kunde förvandlas till en bekväm gungstol, utan att ens behöva packas upp.
     Detta lilla axplock bland ett århundrades fantastiska uppfinningar tvingar oss att ehuru motvilligt inse att vad som för oss ter sig betydelsefullt, kommer av våra barnbarn att betraktas som någonting löjligt och vi att bli utskrattade för vad vi kallar genialiskt och nytt. Atombomber, radar, radio - tänk att folk tyckt det vara någonting märkvärdigt, säger de säkerligen.

© Rolf Sten & Museisällskapet Jädraås Tallås Järnväg (JTJ) www.jtj.org
jvg_uppslag.html senast uppdaterad 2000-11-18 av Redaktören: Rolf Sten