Engelska Järnvägsbroar ( Great Britain railway bridges)

                                                                  Av Tore Westerman

 ENGELSKA JÄRNVÄGSBROAR
Tore Westerman skrev 1946 en artikel om Engelska järnvägsbroar och eftersom detta med broar är ganska tidlöst, kan det kanske även för nutidens läsare vara intressant att läsa hans artikel, så här kommer den:

I England finnes ett flertal storslagna järnvägsbroar, varav en del byggdes redan i mitten av förra seklet. Trots att dessa sålunda anlades redan i järnvägarnas barndom, då tågvikten och hastigheten var relativt blygsam mot vad vår tids moderna strömlinjetåg kan prestera, så trafikeras dessa järnvägsbroar alltjämt den dag som i dag är och tågtrafiken flyter lika lugnt och säkert över dem som på drottning Victorias tid.
Det är speciellt London & North Eastern Railway, vars ostkustlinje är bekant för sina pampiga järnvägsbroar. Detta har medfört att den från London och upp till Skottland ledande järnvägen även kallas "the big bridges route".
Endast 34 km från King's Cross stationen i London är Welwynviadukten belägen. Järnvägen korsar här den vackra Mimramdalen på en höjd av 27 m. Viadukten med sina fyrtio bågar är uppförd av sten. Längre norrut ligger staden Newcastle, som på grund av sina många broar kan jämföras med Stockholm. Genom Newcastle flyter floden Tyne och över denna leder ett flertal järnvägsbroar däribland den s.k. High Level Bridge, vilken uppfördes under ledning av Robert Stephenson och öppnades för trafik år 1849. Denna bro ansågs vara ett underverk av dåtida ingenjörskonst. High Level Bridge uppbär tre järnvägsspår samt under dessa en körbana för gatutrafik. Bron har sex spann, vardera med en längd av 38 m, dess totala längd uppgår till 418 m. Spårets höjd över vattenytan är38 m. Under byggnationen förbrukades 5.050 ton järn och stål och kostnaden belöpte sig på 356.000 pund sterling (6 milj. kronor).
Den oavbrutet stegrade trafiken mellan England och Skottland medförde tillkomsten av en ny bro - King Edward Bridge, vilken öppnades för trafik år 1906 och det är över denna bro som "Flygande Skotten" nu passerar varje dag på sin resa mellan London och Edinburgh. King Edward Bridge har en total längd av 351m.

Vid gränsen mellan England och Skottland flyter floden Tweed och över denna leder den berömda Royal Border Bridge (se bilden ovan), vilken uppfördes efter ritningar av Robert Stephenson och invigdes år 1850 av Drottning Victoria. Denna järnvägsbro är byggd av sten och den har en total längd av 659 m. Spårhöjden är 38 m över medelvattenytan. När tåget passerar denna bro har man en härlig utsikt över staden Berwick, som är belägen på en holme intill Nordsjön. Som en egendomlighet kan i detta sammanhang nämnas, att denna stad före år 1885 varken tillhörde England eller Skottland utan var en fristad - något i stil med vad Danzig var före kriget.

Bron som kostade 56 människoliv
Den mest berömda av ostkustlinjens broar är dock utan tvivel Forth Bridge, som är ett av de mest imponerande byggnadsverk av stål och sten som utförts av människohand. Denna gigantiska stålkoloss sträcker sina mäktiga spann tvärs över Forthviken i Skottland och utgör en vital förbindelse mellan de engelska miljonstäderna och de skotska hamnstäderna.
Forth Bridge (se vidstående bild. Vill Du se en större bild? Klicka i bilden) har en total längd av 2.528 m mellan landfästena. Enbart de båda mittspannen har vardera en spännvidd av 521 m. Det tog sju år att fullborda detta jättelika brobyggnadsföretag och kostnaderna belöpte sig i runt tal på 2 112 milj. pund sterling (47 milj. kr). Den över bron ledande järnvägen är dubbelspårig och ligger 46 m över medelvattenytan.
De enorma mängder av byggnadsmaterial, som förbrukades vid detta brobygge verka nära nog astronomiska, eller vad sägs om att det gick åt ej mindre än 6 112 milj. nitar, som man var tvungen; att borra 13 milj. hål för. Nitarnas vikt uppgick till 4.200 ton! Vidare åtgick 54.160 ton järn och stål, 20.900 kbm granit samt 21.000 ton cement.
De vertikala stålrör, som uppbär de stora spannen har en diameter av 3660 mm; dessa kan var för sig sålunda rymma ett helt järnvägståg. Arbetet på denna bro var synnerligen riskfyllt, ej mindre än 56 arbetare fick sätta livet till under de sju byggnadsåren. En bro av denna storlek fordrar givetvis ständig tillsyn och underhåll. Sedan år 1883 har målningen av bron pågått oavbrutet, med uppehåll endast när vädret lagt hinder i vägen. Ett lag målare har ständig sysselsättning med underhållet av bron. Det tar tre år för dem att måla bron, vars järnyta omfattar ej mindre än 500.000 kvm. Då man efter tre år hunnit över hela bron är det dags att börja från början igen.
Forth Bridge öppnades för trafik år 1890 och den anses ur trafiksäkerhetssynpunkt vara en av de bästa järnvägsbroar som finns, ty snälltågen kan passera denna bro utan att hastigheten behöver nedbringas.

Längre norrut genomflytes landet av River Tay, Skottlands största flod, på vars nordliga strand staden Dundee är belägen.
Över denna flod leder Tay Bridge, som har en synnerligen dramatisk historia. Den ursprungliga bron konstruerades av ingenjören Thomas Bouch och den öppnades för trafik år 1878. Ett år senare störtade bron, då en våldsam storm drog fram över landet, och i fallet drog den med sig ett persontåg, som just passerade, varvid 73 personer omkom. En ny bro uppfördes dock i den störtade brons ställe och denna äger alltjämt bestånd. Tay Bridge har en total längd av 3.265 m och var innan den danska Storströmsbrons tillkomst Europas längsta järnvägsbro.

© Rolf Sten & Museisällskapet Jädraås Tallås Järnväg (JTJ)
eng_broar.html senast uppdaterad 1999-08-08 av Redaktören: Rolf Sten