Om inte annat anges är nedanstående historier hämtade från tidningen Signalen.
De ursprungliga teckningarna var tryckta i svart/vitt men har här blivit färglagda av Rolf Sten.

Dubbelspår  (2004-12-15) En dag medan dubbelspårs-byggnaden Örebro – Hallsberg - Laxå pågick var en västgötagumma i sällskap med sin halvstora pojke på resa mot Örebro och bytte följaktligen tåg i Hallsberg. När de väl satt sig tillrätta utbrister pojken: - Tycker inte I mor, att denna vongen ä breare än den vi åkte i hit? Gumman ser sig omkring och svarar: - Jo, de har du nog rätt i, men ja ha hört säjanes, att detta häringa ska vara dubbelspor.

Ett litet missförstånd (2006-10-11) Det var vid en station vid kusten långt norröver för så pass länge sedan, att tågklarerarnas "spadar" ännu icke kommit i bruk. Ett tåg stod vid plattformen och en försvarlig laddning av mjölkflaskor och fisklådor skulle lastas in. i finkan.     Två stationskarlar slet allt vad de orkade med ilastningen, medan tågklareraren - stinsen stod och såg på. Han hade händerna på ryggen och flaggkäppen under ena armen. Plötsligt fick han en idé. Han gick fram mot loket, där eldaren just höll på med att "känna över" och smörja maskinen och frågade lokföraren om inte hans eldare skulle kunna få hjälpa stationskarlarna med lastningen. - Nej, det går inte svarade föraren, för han skall sköta om loket, men själv har jag ju inget att göra. - Å, det kan jag ju inte begära, att lokföraren skall hjälpa till och lasta, svarade stinsen litet generad . - Nåja, jag hade ju bara tänkt erbjuda mig att hålla flaggkäppen så länge, svarade lokföraren ...

Svar på tal  (2004-02-04) En bonde stod och tittade på ett lokomotiv, till synes mycket intresserad. - Ska du köpa loket? Skämtade lokföraren. - Ja, kan du säljat, kan jag nock köpat, kom det dräpande svaret.          Reglementsenligt (2002-12-09) - Vissla du Kalle, för ordning ska det vara!   (Det triangelformade märket är ett så kallat lystringsmärke, nu för tiden kallat ljudsignaltavla. Detta betyder att tågen ska signalera när märket passeras.)   Långt beting (2002-09-24) - Banarbetare F. var beordrad att gräva upp en elektrisk kabel. Efter en stund kom banmästaren dit för att se, om kabeln anträffats, varvid följande samtal uppstod: Banmästaren: - Dä va tusan vad den låg djupt! F.: - Ja, den gör dä. Men jag är ung och har hela livet på mej. Banmästaren: - Ja visst har du dä, men jag hade ju tänkt, att du skulle hinna rulla ihop´en också.     Skramlar (2002-05-21) - Det var sjutton vad det här tåget skramlar! - Va? - Jag sa´ att det var sjutton vad det här tåget skramlar!!! - Jag hör inte vad ni säger för tåget skramlar så förbaskat.    Nödlösning (2002-03-10) - Kommer inte signalreparatören snart blir jag vansinnig!          Inte svarslös Tåget har uppehåll på en station, varvid de resande passar på att gå ut på perrongen för att sträcka på benen och hämta en nypa frisk luft.    En yngling går fram till ångloket och säger syrligt till eldaren: - Har det slocknat i spisen? - Vet din mamma om att du lämnat barnkupén? undrade eldaren.    Ynglingen avlägsnade sig hastigt.   Befogad fråga  Även i Amerika diskuterar man säkerheten vid järnvägsövergångar. Ur The Saturday Evening Post år 1948 är följande bild hämtad.    På krysset står: Stopp. Lyssna. Tänk. För säkerhets skull har lokföraren stigit av maskinen och frågar de tutande bilisterna: "Vet ni någonting om lokomotiv?"                  Klockan i Skara I ett blad, som heter Vestgöta-Posten, finner vi följande miljöskildring från Skara järnvägsstation:     "Den anrika klockan på stationshuset har de sista dagarna skamset krupit bakom ett förstrött fladdrande plakat, och ett rykte gör gällande att det uppsatts för att allmänheten inte skall se HUR försenade tågen egentligen är. Det är dock inte uteslutet att höga vederbörande insett klockans absoluta överflödighet då tågen i alla fall går som de vill och inte som VGJ-arna vill".     Skäll inte på pianisten - han gör nog så gott han kan. Och det gör nog säkert också både personal och materiel bland västgötaslättens snödrivor. Inte minst de sönderskakande loken!

Tidräkning (2003-10-25) Tidräkning Gubben Per kommer till stationen, träffar stinsen och frågar: - Hur snart går halv 2-tåget? - Ett och tretti! - Jaså, har dom ändrat tid nu?          Östgötaexpressen (2003-05-05) Expressfordonet "Ankan" rusade fram på den smalspåriga linjen mellan Klockrike och Borensberg. Skakningarna var till och med ovanligt kraftiga och passagerarna höll sig krampaktigt fast.    När konduktören kom in, hade han dock tröstens ord: - Lugne er! Dä blir bättre på andre sia Löparehem, för där har vi räls igen!    Ett problem (2002-07-16) - Kan man kalla ett tågsabotage för rälsbrott?              Hela folkets järnväg (2002-04-13) Stationsmästare E. gick på plattformen och väntade på ett försenat tåg. En herre närmade sig i avsikt att mucka gräl och kom med en del insinuanta frågor och påståenden. E. svarade -först artigt men blev efter hand vassare i tonen. -Men är inte detta svenska folkets egen järnväg? frågade resenären arrogant. -Jovisst, svarade stationsmästaren, och jag råder Er att begära laga skifte och sedan trafikera Era centimeter själv!  Skillnaden (2002-02-09) - Vad beror det på, att det är färre tågolyckor än bilolyckor ? - Tja, det beror väl på att en lokförare aldrig får lust att kyssa eldaren!    Dålig passing Kommentar överflödig!         Spårvilla  Är Du säker på att vi kör in på rätt spår?           Löst  Vid ett järnvägsbygge fanns en ingenjör som endast ville anställa folk som var stora och starka och hade nerver av stål. En dag anmälde sig en värmlänning, stor och reslig som en filbunke.      - Ta av dig hatten, kommenderade ingenjören, varpå han drog upp en pistol och sköt en kula rakt igenom hattkullen.      Den arbetssökande ändrade inte en min.      - Ni är antagen, sa ingenjören. Här har ni ersättning för hatten.      - Byxorna då, undrade rallaren.      - Byxorna har jag väl inte gjort något illa?      - Nää, men jag!

jtj_n_historier.html senast uppdaterad 2006-10-11 av Redaktören: Rolf Sten